Image

Simba lejonkungen

Vem av oss, Pauliina eller jag, som tog upp frågan om vi skulle skaffa hund kommer jag inte ihåg. Men oberoende så krävdes det inte någon längre övertalning av den andra parten, medan jag förmodligen var den som ledde in oss på labradorspåret. Pauliinas familj hade haft stor hund förut och från min familj hade såklart Castor lämnat sina spår i mig.

Så våren 2003 började vi söka efter kennlar på fastlandet som kunde ha en hane leveransklar till våra sommarsemestrar. Via internet hittade jag en uppfödare drygt 10 km sydost om Salo och jag upprättade kontakt per epost med Marja-Kaisa Vuotilainen som drev kenneln Fulmarus.  Hon var finskspråkig men talade och skrev svenska perfekt så för mig var det inget problem med kommunikationen. Till början av sommaren skulle hon avla på sin tik Amanda men hon hade redan beställningar så kunde inte lova något. Hon hade en beställning på en svart hane medan vi likaså ville ha en hane men utan preferens på färg. Svart är dock den dominanta färgen bland labradorer. Vi fick se tiden an!

Så den 13:e juni 2003 nedkom Amanda Fulmarus Candlelight med sju friska valpar varav sex var svarta eller ljusa tikar och en var en livfull pojke av färgen gul! Uppfödaren konstaterade att vi hade första tjing - vi hade hittat vår vovve!

Namn!? Det blev ingen lång diskussion om det. Pauliina och jag promenerade på Klinten när vi började prata om namn. Jag föreslog Simba utan omsvep och tyckte att det kändes så rätt. Pauliina köpte det direkt så därmed var det klart!

Image

Simba några dagar gammal

Nästa uppdrag var ett besök till kenneln för en första träff med vår kommande familjemedlem! Så en solig och varm dag i början av juli tog vi MS Amorella österut med sikte på Åbo för vidaretransport mot Salos omnejd. Valparna var knappt tre veckor gamla och i den åldern består deras dagliga rutin mest av att sova och äta. Från första stund var Marja-Kaisa väldigt tillmötesgående mot oss och även senare med åren kunde vi alltid kontakta henne med våra frågor. Att hon älskade sina fyrfotade vänner stod bortom allt tvivel. Inne i köket hade hon valparna i en "hage" instängda bakom stållage, golvet såklart täckt av tidningspapper. Alla låg utslagna på golvet men eftersom det vankades mat dröjde det inte längre förrän de raglade fram till mattallriken och slutligen en sängfösare från mamma Amanda innan de slocknade igen.

Så fick vi vår korta stund med vår Simba. Upp i famnen några varv och sedan ner igen innan han slocknade på nytt. Det blev ett kort besök!

This image for Image Layouts addon

Utställningsvovven
SIMBA FULMARUS EMAILHUNTER

Uppfödaren Marja-Kaisa Vuotilainen såg nog alla hennes valpar som potentiella utställnings/avelshundar och förbehöll sig rätten att köpa tillbaka valpen om vi beslöt oss att sälja. 

Avhämtning

Vi hade avtalat med uppfödaren att vi skulle komma och hämta Simba först andra veckan i augusti. De flesta av valparna var då redan borta, men vi ville passa in det med våra sommarsemestrar. Så när vi den 11:e augusti dök upp på Noppilantie 279 så var det bara Simba och systrarna Essie och Harrek kvar.

Över en fika avhandlades pappersarbetet med köpebrev och genomgång av veterinärutlåtandena. Vi överräckte 680 euro och gick igenom allt vad gällde motion, mat och övrigt som hör vårdnaden av en liten valp till. Valparna lekte sorglöst på i hagen och det var helt enkelt en underbar sommardag!

Vi övernattnade i Paimio hos Pauliinas föräldrar så att de fick möjlighet att att bekanta sig med den nya familjemedlem. Färjresan dagen efter blev helt odramatisk. Simba sov nästas hela vägen och tidningarna vi brett ut på hyttgolvet förblev helt torra.

Så hände det sig att den onsdagen den 13:e augusti 2003 flyttade en liten labradorvalp in i vår lägenhet på Ålandsvägen 20. Vi hade startat vår lilla familj!