24.03.2018

Jag gjorde ett besök till pappa strax före middagen på lördagen. Han satt som vanligt i rullstolen med halvslutna ögon. Jag hälsade på honom och försökte prata men fick inte mycket till svar. Läpparna rörde sig lite och han försökte formulera något, men det var ohörbart. Jag tillbringade en stund med honom, krusade hans hår och höll i hans hand i hopp om att han i varje skulle må bra av lite beröring. Jag satt där kanske femton minuter och middagen var på antågande, så det blev ett kort besök. Åtminstone hade den groteska svullnaden i högre handen gått bort, nu såg det snarare ut som att vänstra handen var konstig.


Skriv ut   Email